Evelina Kylin-Blom

Sov från 02-17 med mer eller mindre avbrott. Kanske var det behövligt, kanske låter jag mig själv ta ut den sjukdom jag burit på nu när jag är ledig. Kanske, kanske inte. Daga att vila, låta kroppen ta igen sig och slutligen tillåta mig själv att äntligen få må helt bra igen. 

Igår spenderade jag min sista dag på det cafe som under sommaren varit mitt hem, från 9 på morgonen till 1 på natten var vi och hade gran final på både cafe och grillkväll. Kvällens underhållning bjöd även på en överraskning då Näcken kom och spelade i bäcken. Puss och tack för i sommar, underbara tevsjö. 

Nu räcker det väl?! Pallar inte..

För vissa dagar är jag trasig, vissa dagar klarar jag inte av att spela hel. Jag vill inte vara här, inte heller där. Jag vill bara vara, utan att behöva förklara. 

Och jag kom tillbaks fortare än du försvann 

Har som vanligt haft en fantastisk måndag, de dagar som enligt standard klassas som de värsta har kommit att bli mina bästa. Denna har spenderats i Bollnäs för att fixa fransar och shoppa och sedan på bryggor, husbåt och vattenskoter vid älven. Allt med en hel drös fina människor!

Kvinnor som ni, mina älskade. Tack! 

Ryck upp dig. Fall inte tillbaka.

Här igen, eller fortfarande. Vet inte riktigt längre. Ikväll ska jag ut i skogen med min bror på rehab, stresseliminering. Vi får väl se hur det går med det. 

De senaste dagarna har bestått av jobb, sena sommarnätter och jobb. Denna veckan ska jag försöka få en normal sömnrytm och njuta av den svenska sommaren. Jag längtar efter den familj jag har 20 mil bort men har lyckats få två lediga dagar denna vecka och planerar på att ta mig dit, oj vad jag är glad att ha familjen nära igen. Att kunna krypa upp i mammas famn igen kan vara det bästa. 

Mina gosisar. Jag har förutom att jobbat spenderat mycket av min tid med dessa två de senaste dygnen, myst och gosat. Det är lite som terapi för själen, världens finaste bebisar. 

Samla tankar, samla liv. 

Så orätt. Den här dagen borde inte få finnas, ändå gör den det. Det här ska inte behöva hända, man ska inte behöva göra ett sånt val någonsin. Jävla samhälle, jävla idiotmänniskor. Det här är inte ett farväl min underbara, fina, älskade ängel. Det är ett "vi ses", men tills dess kommer jag att sakna dig så att det gör ont. Om du bara hade vetat hur älskad du var. 

Mår nästan dåligt över hur länge sedan det var som jag uppdaterade, men bara nästan. 

Oj, jag är visst ingen bloggtjej längre.. Har antagligen inte då mycket att uppdatera om heller, vi går ut och har svinroligt, vi jobbar, tränar, shoppar för mkt, jag ligger hemma på sjukbädden osv. Det vanliga.