Evelina Kylin-Blom

kan det vara så att jag inte kan hantera mina egna känslor?
kan det vara så att jag känner mig helt ensam trots att jag alltid är omringad av människor?
kan det vara så att jag känner mig misslyckad trots att jag vet att och när jag gör bra saker?
kan det vara så att jag inte tror att folk bryr sig om mig, trots att jag vet att de gör det?
kan det vara så att jag inte klarar av mina problem?
kan det vara så att jag tänker alldeles för mycket på allt för många saker?
kan det vara så att jag känner mig psykiskt sjuk?

ja jag tror det

jag har alltid varit  för blåögd, jag har alltid sett allt från den ljusa sidan. jag har aldrig insett vilken skada vissa saker gjort mig. jag har aldrig klarat av att säga nej. jag har aldrig förstått hur illa det har varit, och nu känner jag mig så sjukt värdelös. nu, när det är försent.
du är den bästa. det är du som håller mig hårt om nätterna då när jag behöver det, det är du som intalar mig att jag klarar allt. det är du som återskapar mitt förtroende, mitt mod till kärleken. det var du som fick mig att inse och du är den första jag öppnat upp mig för helt. du är värd allt, jag är dig evigt tacksam.

with all my love/e