Evelina Kylin-Blom

jag har alltid haft det svårt, det här med bekräftelse och sånt. jag har alltid haft ett behov av uppmärksamhet och ett stort behov av att känna mig som den viktigaste personen. jag har inte dåligt självförtroende, det har jag inte, men jag tror att det är självkänslan som sviker ibland. jag brukar tycka att jag är smart, rolig, snäll och söt, men jag tvivlar ofta på ifall andra tycker det. visst kan jag säga dumma saker, men jag tar alltid för givet att folk förstår att jag skämtar, för jag menar ALDRIG att vara elak mot en annan individ. men det funkar inte, det finns många människor som inte förstår mig och tycker att jag är bitchig och ganska elak medan jag aldrig menar det. jag försöker att ändra på saker men det slinker alltid ur mig ord som jag sen inser att folk kan uppfatta fel. inte för att denna text hjälper, men jag skulle uppskatta om folk inte tog åt sig om jag sa något dumt, för jag menar det inte på ett dumt sätt!

när jag frågar någon av mina vänner om de vill träffa mig och de inte svarar på 10 minuter eller sägwer att de måste göra annat så är jag alltid helt övertygad att de har tröttnat på mig, att de tycker att jag är jobbig och att de inte vill vara min vän och jag frågar ofta mig själv varför? varför trycker man ner sig själv? SLUTA MED DET! inte bara jag utan alla som ser ner på sig själv och så GÖR INTE DET! du är fin och bra och perfekt just för den du är, varför skulle du någonsin vilja vara någon annan? nej, precis.

livet hörrni, jag vet att det är svårt, men försök att älska dig själv. som jag sa till en vän en gång "du måste älska dig själv och lite på dig själv, för tro det eller ej så är du den enda personen som ALLTID kommer finnas där för dig och som du ALLTID haft och kommer att ha!"


det är bara den jag är.