Godnatt
Ibland får jag för mig att jag är manodepressiv eller något liknande, fast med snabbare svängar förstås. Det är från vecka till vecka, dag till dag eller ibland timme till timme som det skiftar mellan att jag kan känna genuin lycka och glädje till att känna hur jag går sönder eller helt enkelt inte känna någonting. Förutom ångest såklart, ångest och rädsla. Men det skrämmer mig ofta också hur det kan gå så fort, hur jag en dag ständigt är på helspänn till att nästa dag vara helt tillfreds och glad. Varför finns det bara allt eller inget, varför finns det inget lagom inuti? 
Kommentarer