Evelina Kylin-Blom

skäms lite idag. igår med, men lika bra att leva vidare. jag ska inte gräva ner mig.

tjenare bloggen. idag är jag i skolan igen, skulle ha värsta stora redovisningen men när jag kom tillbaka var resten av min grupp inte här så jag fick skjuta upp det en vecka. klockan 15.00 ska jag ha utvecklingssamtal och mamma (som förövrigt är nyhemkommen från Riga, där hon varit med sin fästman) ska vara med över telefonen. ja ni vet, dagens nymodigheter. dessa telefonmöten och exklusiviterer på jobbet i storstan har gjort henne riktigt modern. vi får se om en sån sak kan accepteras här i forna Norrland, vi är ganska konservativa här. men vad gör man inte för mammsen. 16.15 har jag TEATER, wiiihooooo. ja, Tv'n är också för modern, biografer och sånt vad är det? här kör vi på levande teater.

för du har alltid gjort allt för mig.

idag har jag tagit vara på första advent och slagit om till vinter och julläge. nu när snön fallit, lägenheten är pyntad, vi har kommit igång med lussandet och jag hunnit dricka både julmust, glögg och ätit lussebulle så är jag redo för att ta farväl av 1:a advent och invänta december.

ni vet klockan som jag fick i julklapp av patrik förra året, den har varit spårlöst försvunnen i ett halvår. jag har letat verkligen överallt men den har inte funnits någonstans. helt sjukt, sist jag hade den var i slutet av juni. så en dag smsar mamma om att hon hittat den i min säng?! som om den har kunnat bara legat där fast jag bytt sängkläder där och sovit där flera gånger utan att se den?

fast, jag vet att det bor fler än jag på den där övervåningen så det är väl någon som ville retas lite med mig bara.. hehe, men ett halvår var lite väl länge. aja, klockan är tillbaka nu iaf.

hej, jag ville bara fråga om du är arg på mig? gillar du inte stället du hänger på? vill du att jag ger dig parfym? ska jag damma dina fjädrar? jag bara undrar eftersom att du inte varit särskilt snäll eller beskyddande de senaste nätterna. hör av dig, du vet vart jag bor. pusss

jag vet, ni vill va som jag. alla borde va som mig, det vore bra om alla va som jag!
(se sarkasmen)

igår på Engelskan fick vi frågan, are you anybodys favourite person? och gud vad komlicerat det är. hur ska jag veta om jag är det och hur ska jag veta vem som är min? man har ju förståss flera favoriter på olika punkter. vad är specifikt för en favorit, är det den man älskar mest, den man tycker är roligast, den man helst gråter ut hos, den man helst umgås med, den man skulle göra allt för eller helt enkelt någon man tycker är snäll? svårt.

tjejen som gav oss denna fundering:

jag har alltid haft det svårt, det här med bekräftelse och sånt. jag har alltid haft ett behov av uppmärksamhet och ett stort behov av att känna mig som den viktigaste personen. jag har inte dåligt självförtroende, det har jag inte, men jag tror att det är självkänslan som sviker ibland. jag brukar tycka att jag är smart, rolig, snäll och söt, men jag tvivlar ofta på ifall andra tycker det. visst kan jag säga dumma saker, men jag tar alltid för givet att folk förstår att jag skämtar, för jag menar ALDRIG att vara elak mot en annan individ. men det funkar inte, det finns många människor som inte förstår mig och tycker att jag är bitchig och ganska elak medan jag aldrig menar det. jag försöker att ändra på saker men det slinker alltid ur mig ord som jag sen inser att folk kan uppfatta fel. inte för att denna text hjälper, men jag skulle uppskatta om folk inte tog åt sig om jag sa något dumt, för jag menar det inte på ett dumt sätt!

när jag frågar någon av mina vänner om de vill träffa mig och de inte svarar på 10 minuter eller sägwer att de måste göra annat så är jag alltid helt övertygad att de har tröttnat på mig, att de tycker att jag är jobbig och att de inte vill vara min vän och jag frågar ofta mig själv varför? varför trycker man ner sig själv? SLUTA MED DET! inte bara jag utan alla som ser ner på sig själv och så GÖR INTE DET! du är fin och bra och perfekt just för den du är, varför skulle du någonsin vilja vara någon annan? nej, precis.

livet hörrni, jag vet att det är svårt, men försök att älska dig själv. som jag sa till en vän en gång "du måste älska dig själv och lite på dig själv, för tro det eller ej så är du den enda personen som ALLTID kommer finnas där för dig och som du ALLTID haft och kommer att ha!"


det är bara den jag är.

jag sitter på bussen och funderar. det är så mycket som man vill säga, men som man inte klarar av. så mycket känlor som man hela tiden håller inne istället för att säga hur det är. man tror att det är bättre så, trots att man inte vet eftersom att man aldrig provat annat. man blir rädd av en liten förvarning men tänker inte på att om man säger hur man egentligen känner så betyder resten inte någonting mer.

nog om det, jag har också tänkt på hur KOLsvart det är ute innan snön kommer. jag tänkte klockan 18 "oj, brukar det verkligen vara såhär mörkt varje år" konstigt att det känns så nytt varje år. vårens första tid- hösten - första snön- första doppet, det känns alltid så speciellt.

hejdå

oj, helt plötsligt hade jag visst stora läppar..undrar vad dom kom ifrån.

såhär gullig är jag iaf idag, och jag tror att jag haft bästa skolfredagen någonsin på hela 2an. inte för att jag har haft en bra dag eller varit på bra humör utan jag har gjort mycket skolarbete och jag känner att jag lärt mig mycket idag. fan vad soft, jag älskar att lära mig saker! hoppas bara att jag har många TB's minne så att jag inte börjar glömma annat för att jag lär nytt, det skulle suga..

även om detta är ett vanligt datum då allt brukar gå åt skogen, ibland för bra konsekvenser, så kommer det bli så bra sen. 19-20 av oktober har inte varit bra på några år, det är såna datum då allt går fel eller rätt, hur som hellst datum då det sker förändringar. viktiga förändringar i livet. mitt och andras.

även om allt känns som min vän sa till mig idag "det är så jävla pissigt ändå", men jag vet att det kommer bli bra sen, för det är sånt jag vet!  livet kommer på grund av denna viktiga förändring socialisera dig och få dig att bli en ännu starkare människa, med ännu fler erfarenheter. det är det förändringar gör med en. det kommer bli bra, det är bara så.

dessa dagar 2008. livet leker med oss, det kommer det göra så länge vi lever det.

vad gjorde jag för att förtjäna detta?! fan vad ont.

ja, godmorgon då.
idag ska jag ha det underbart roligt och åka till IKEA och resten av Valbo med min svärmor. det kommer rocka. om inte ännu mer när jag kommer hem med underbara möbler osv så vi änsligen kan få ordning! ja jag just jag ska va' gla'. lite tengo la camisa negra på detta och livet är perfekt.

glad tjej,

livet borde ge mig lite klarheter.
imorgon ska jag inte åka till tierp och vara med mina bästa, nej för jag ska vara hemma med min pojkvän. jag behöver det, han behöver det, vi behöver det. sen får vi se. skulle varit hos musen och carro också, men som du sa "det beror på hur man värderar och prioriterar med sin tid". den här gången måste jag prioritera detta.

om det var så lätt, för vi söker ständigt efter kärlek

jag känner att lasse och erik har så himla rätt när de säger "you don't know what you've got 'til you're missing it a lot" och "jag har lärt mig att längta är bättre än att ha, för man saknar inte sånt som man har" men just nu kan båda dem bara ta sig överallt. dra helt enkelt, fast, det kan vara bra att lyssna.

jag orkar inte